Artskyddsförordningen (FS 1998:179 )
Är det juridiska redskap som reglerar skyddet för många olika arter. Sverige har bl.a. I och med EU -medlemskapet åtagit sig att följa EU:s fågeldirektiv och art- och habitatdirektiv. Dessa syftar till att skydda vilt levande arter inom Eu:s område från jakt, fångst, Handel och annan exploatering. Artskyddsförordningen ger också våra hotade arters livsmiljöer ett mycket starkt skydd. Det är exempelvis förbjudet att skada eller förstöra fortplantningsområden och viloplatser för hasselsnok, sandödla, Större vattensalamander, lövgroda, åkergroda, långbensgroda, gölgroda, klockgroda, lökgroda, stinkpadda och grönfläckig padda. All exploatering som kan orsaka påtaglig skada på dessa arters livsmiljöer ska tillståndsprövas av Länsstyrelsen och Naturvårdsverket, vilka kontrollerar efterlevnad av artskyddsförordningen.
Biotopskydd.
Småvatten och våtmarker I jordbrukslandskapet är skyddade enligt lag genom miljöbalken 7 kap § 11.. Småvatten och våtmarker om högst ett hektar som Ständigt eller under stor del av året håller ytvatten eller en fuktig markyta som kärr, gölar, översilningsmarker, kallkällor, märgelgravar, öppna diken och dammar ska skyddas. Det är inte tillåtet att rörlägga öppna diken eller igen våtmarker. Det är även förbjudet att placera röjningsavfall, sten eller jordmassor I våtmarker och diken. Även stenmurar, åkerholmar och odlingsrösen I jordbruksmark omfattas av biotopskyddet och får inte förstöras. Länstyrelsen kan GE dispens om det Finns särskilda skäl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar