Utanför mitt fönster faller regnet så jag passar på att läsa bloggar.
För en tid sedan läste jag en artikel i Strängnäs tidning där Krister Lumme vill få slut på misären i familjehem och HVB hemmen.
http://ekuriren.se/nyheter/strangnas/1.373775
Mycket bra att uppmärksamma de placeringar som inte fungerar.
Men själv anser jag att de placeringar som leder till att barn/unga faktiskt får det bättre inte ges utrymme i massmedia.
Upplever att det är mer intressant att skriva om misslyckanden, trauma och tragedier i massmedia.
Den 11/6 så citerar Lumme en av kommentarerna från artikeln i Strängnäs tidning på sin blogg.
I artikeln framkommer inte hur Krister Lumme vill gå till väga för att förändra till det bättre, med den erfarenhet Krister har av uppväxten så vore det mycket intressant att få veta vilken handlingsplan som han har arbetat fram för att förändra.
Skulle mer än gärna se att Krister besöker de familjehem och HVB-hem som fungerar och visar på resultat, resultat i form av att det bidrar till att barn och unga kan ges möjlighet att få en bra plattform att stå på.
Jag önskar att alla barn kunde bo med sin familj, så ser tyvärr inte verkligheten ut idag.
Jag har kommenterat förut i Lummes blogg om just detta att lyfta de goda, så att man kan börja förändra till det bättre.
Här kommer ett litet utdrag från Lummes blogg
”Pengar som betalas ut i dag går till försörjning för många som endast har detta för egen del och inte till barnet”.
“Vi behöver en ny bil.” “Vi tar in en unge till så ordnar det sig”…
Detta om något är cyniskt. Att fråga sig vart 11-12 miljarder tar vägen i vården kan man undra. Att alla pengar går till barnen eller i ungdomarna är en förbannad lögn.”
http://kl12.bloggsida.se/2009/06/11/jag-ar-inte-bitter-pa-min-barndom/
Givetvis måste man vara bättre på att utreda de familjer som vill bli familjehem.
Utbildning och föreläsningar är mycket viktigt.
Handledning skulle vara ett krav anser jag.
Insynen från handläggare måste vara god för att fungera för barnets bästa.
I vårt fall så har vi en handläggare samt att barn /unga har en.
Vi träffas minst 4 gånger per år, barnet eller den unga träffar också sin handläggare ensam.
Nätverksmöten där alla ges tillfälle till samtal är också en självklarhet.
Viktigt är också att hjälpa och stödja barn/unga till kontakter med familj.
Åtgärdsplaner och Genomförandeplaner måste också till för att man ska kunna hjälpa och stödja
Vi arbetar utifrån BBIC – barnets behov i centrum – en säkrare väg till skydd och stöd.
ISBN 978-91-85483-93-8 Socialstyrelsen
www.socialstyrelsen.se
En annan viktigt sak är barns rätt till sina föräldrar och inte föräldrarnas rätt till sina barn.
Att sörja en uppväxt… barn/unga som är i familjehem får ofta stöd i form av samtalsterapi.
Det är viktigt att sörja för att orka bli en vuxen och hel individ, med möjligheter att få ett rikt och fullvärdigt liv.
Att göra gott eller ont är en värderingsfråga, rätt eller fel är en handlingsfråga.
För att förändra krävs det att några sätter sig ned och diskuterar utifrån de upplevelser och erfarenheter man har, både för de som upplevt en barndom i misär och för de som arbetar som fungerande familjehem.
Mycket viktigt är att lyssna på barn som växt upp i en annan familj än sin ursprungsfamilj, även barn som växt upp med familjehems placerade barn har mycket att tillföra debatten.
God moral är evigt förbundet med tvivel om allt som borde ha gjorts, verkligen är gjort.
En individs eller grupps moral visar sig i vad de gör eller underlåter att göra, medans deras etik är deras reflektioner över det berättigande i vad de gör eller underlåter att göra.
Så jag hoppas att det kommer att finnas tid för samtal där man bygger broar för att hjälpa och stödja för att komma vidare, så att barn och unga som inte kan bo hemma kommer att få det bättre i framtiden, genom tidiga insatser i sin familj, viktigt är också att vi som finns i samhället bättre uppmärksammar och vågar slå larm när vi ser att barn och unga far illa.
11 kommentarer:
Toppen att du tar upp ämnet. jag har själv om och om igen försökt få media att skriva om de goda familjehemmen.....
// Lisbeth
www.pipping.se
Kristers syn på detta komplexa område är något ensidig om jag så säger. Jag tror inte att han har förmågan att se något positivt i barnhem eller motsvarande. Med tanke på vad han upplevt är det kanske inte så märkligt.
Förvånande dock att han finns på den politiska kant som helst skulle se att alla barn uppfostrades på institution.
Själv hade jag en gammelfaster som var föreståndare på ett barnhem i Dala-Husby. det var hon och en hjälpreda och ett tjugotal barn. Känner jag min gamla faster (numera salig i åminnelse) rätt och litar på de berättelser jag hört från det hemmet, så upplevde de barnen i vart fall inget av det som Krister så gärna framhåller som någon slags regel. Och jag tror faktiskt inte att barnhemmet i Dala-Husby på något sätt skulle vara "undantaget" som bekräftade regeln.
Min tro är trots allt att de flesta som ger sig in i arbete med barn har ett gott uppsåt och drivs av ett intresse att bistå och stödja barn som far illa eller som kommit från trasiga hem.
Men som sagt - visst finns det undantag som i alla sammanhang.
Jag har en något annan vinkling i min syn på barnhem/fosterhem pga en helt annan erfarenhet.
Vi är fadderföräldrar till en rysk flicka. Hon bor på barnhem i Moskva och tillbringar somrar och vinterlov hos oss sedan hon var nio år. Nu är hon 16 år. Både jag och min man har hälsat på i Moskva.
Barnhemmet är ett av de bättre, men naturligtvis inte alls som att bo i en familj (det är därför som vår organisation finns). I Ryssland försöker man nu i takt med att ekonomin blir bättre för "medelklassen" placera barnen i fosterhem istället. Jag vet inte vilket som väger tyngst, den sociala eller den ekonomiska aspekten.
I Ryssland så är de barn som kommit på barnhem de som dragit vinstlotten. För vad är alternativet? Ett liv i misär! Det finns fler gatubarn i Ryssland nu än efter andra världskriget!
Min flickas syn på livet på barnhemmet motsvarar inte alls Kristers syn. I hennes fall ser hon möjligheterna, möjligheten till utbildning och till ett bra vuxet liv.
Tillbaka till Sverige. Även jag tycker medierna har en felaktig vinkling av fosterhem. Helt säkert kan socialen förbättra sin kontroll, och tyvärr så görs det misstag. Men vad är alternativet?
Jag har själv mött flera fosterhem där det finns ett äkta engagemang för att göra gott. Tyvärr har jag också träffat EN person som absolut inte är lämplig, men i min värld så är han undantaget.
Jag såg ett intressant program om England, där man förfasade sig över den svenska modellen. I reportaget berättades bl.a. om otryggheten det innebar att placeringen ständigt omvärderades. I England ansåg man det vara bättre att barnen blev adopterade, för barnens bästa.
Ni som är engagerade i detta, vad anser ni?
/Birgitta E
Hej Birgitta!
Vill du vara med på mötet i sommar är du välkommen.
//Cattis
Hej Lisbeth!
Tack för att du med din erfarenhet bidrar till att ge oss kraft att kämpa vidare..
Varje gång jag använder stålull så gråter jag..
Tusen tack, jag har länkat till din blogg..
Tack //Cattis
Hej Mats!
Alla har vi våra sanningar om våra liv, det vi upplevt eller inte, det vi inte fick eller skulle ha haft.
Det viktiga är hur och vad vi gör med de erfarenheter vi har i allas vår ryggsäck.
Alla har vi olika säckar att bära.
Ryggsäckarna är inte lika, det viktiga är hur vi förmedlar innehållet till det bättre.
Att packa lätt inför framtiden blir allt viktigare..
Nya lösningar är det som gäller att fördjupa sig i det förgångna tror jag inte på.
Bitterhet skapar inte nya förutsättningar.
Bara tyngre säckar att bära...
Av bittra erfarenheter skall vi lära oss av, för att skapa tilltro inför fortsatt utveckling framåt, så att det gagnar våra barn och unga till det bättre.
Tänk att snart är det midsommar.
trevlig helg //Cattis
Hej Mats
Kristers syn på familjehemsvård är definitivt ensidig. Det gör det svårt att bemöta hans kritik eftersom han uppenbarligen bestämt sig för att själva företeelsen bara är av ondo. Vi har även tidigare bjudit in honom för ett samtal runt detta, men det har tydligen inte varit intressant, det kanske är farligt med andra infallsvinklar.
Vi är absolut öppna för en dialog runt detta.
hälsn. Claes
Hej Birgitta
Det här med täta omprövningar är på gott och ont. Det gör det lite svårt med långsiktig planering för barnen, men oftast är det en ren formalitet. Vid t.ex missbruksförhållanden brukar socialtjänsten vilja att föräldern ska vara nykter i minst två år innan man börjar förbereda en återflytt. Tyvärr så skiljer sig policyn från kommun till kommun.
Däremot blir det allt vanligare med vårdnadsöverflyttningar till familjehemmet vilket gör det lite lättare att hantera praktiska frågor, t.ex skola och passansökningar etc.
Att beröva barnen sina familjeband genom adoption känns väldigt drastiskt. Tanken är ju att familjehem inte ska ersätta föräldrarna utan vara ett komplement.
hälsn. Claes
Hej Claes
Jag har absolut inte en bestämd åsikt i detta med adoption eller inte. Jag tror att vi måste bli ännu bättre på att se vad som är bäst för just den individen, eftersom varje individ är unik och har en unik familjesituation. Orsaken till många felaktiga beslut tror jag är att man inte sett de individuella skillnaderna. Möjligheten till adoption kanske skulle vara större, det kanske är i England man tänker rätt och i Sverige man tänker fel?
Många har frågat oss ang vår ryska flicka, varför vi inte adopterar henne. Men målet för vår organisation är inte att göra ryska barn till svenska (varför skulle det vara bättre?), utan att ge dem ett bra självförtroende så att de får ett bra liv i Ryssland.
Jag tror att de allra flesta gör så gott de kan, utifrån den övertygelse som råder just då. Det måste man ha med sig när man tittar i backspegeln. Och det är alltid lättare att veta vad man skulle ha gjort än vad man ska göra!
/Birgitta E
Du använder ordet bitter, Cattis. Och jag tror det stämmer väl in på Krister och hela hans person. Som sagt, det kan naturligtvis vara begripligt, men bitterhet är ett gift som förstör en människa och hindrar hennes utveckling. Det är ett nergrävande i oförrätter - inbillade eller verkliga - som hindrar en från att lyfta blicken och se världen och människorna.
Han borde fått psykologhjälp för länge sedan för att bearbeta denna bitterhet så att han kunnat gå vidare med sitt liv. Man kunde ha hoppats att skrivandet skulle innebära en bearbetningsfas för honom men det verkar inte ha räckt för att komma vidare. Han stampar på.
Hej Mats!
Om jag utgår ifrån mig själv och att vara ”bitter” så finns det en hel del att gräva fram, om man nu skulle vilja ägna sitt liv till att älta det man inte fick eller anser sig att man skulle ha haft.
Vissa stunder i livet har varit mer än vad man skulle vilja vara med om, men man måste gå vidare och använda sin kraft till att förbättra, den kraften är för mig mycket starkare än att älta negativa tankar.
Jag har inte tid att lägga krut på gammal skåpmat, den här gamla skåpmaten går med lite kraft i mitt fall till att belysa för att sedan omvandla till direkt handling ex barnchecklista och barnkonsekvensanalyser.
Glädjen att bjuda hem en mullegrupp eller förskolegrupp osv. är också något som man praktiskt kan göra för att glädja andra och då främst barn/unga.
Min erfarenhet av livet det jag upplevde som barn och tonåring har stärkt mig i min övertygelse att familjehem är ett sätt för mig att leva och att få utlopp för att förmedla mitt engagemang till barn som av olika anledningar inte kan bo med sin familj.
Min uppväxt i Ostra och sedan i Mariefred gav mig en bra grund att utgå ifrån. (hade väldigt kul fniss)
Nu när våra egna barn är utflugna så kanske man kan tänka sig att ägna sig åt annat, men det passar inte mig att bli ego.
Hoppas på en skön sommar med tid för eftertanke.
//Cattis
Skicka en kommentar