Lucia

Gå Lussegubba!
Ungdomar brukade förr ”gå Lussegubba” i stugorna runt byn kvällen före Lucia. De låtsades vara mycket gamla och ju äventyrligare historier de kunde duka upp desto bättre, ty syftet var att roa. Lussegubben= Lyktgubben= Lusse-Per=Lucifer. Lucia härstammar alltså både från tomten och fan själv.
I den gamla Julianska kalendern inföll det astronomiska vintersolståndet på Luciadagen. Natten mellan 12 och 13 december var på medeltiden årets längsta natt och var full av farligheter. I stora delar av Norrland uppträder Lucia som ”vitrornas” (de underjordiska) stammoder Lilith (Adams första hustru). Man föreställde sig henne helt vit med en brödspade i var hand. Den natten Lucia hade makten skulle man akta sig att gå utomhus.

Sankta Lucia uppges ha lidit martyrdöden år 304 och är Syrakusas skyddshelgon. På Sicilien firas Lucia med en stor ljusfest.(Namnet Lucia kommer av latinets lux, som betyder ljus). De tidigaste upplysningarna i Sverige om Lucia som ljusbärerska är från 1800-talets början i Västergötland. En helt vitklädd ung flicka med en krona av tända ljus på huvudet gick mellan klockan ett och fyra på natten omkring och väckte alla och bjöd dem på glögg eller kaffe med dopp. Doppet bestod av ”ett slags egendomligt formade bröd, dyfvelkattor” (lussekattor).

Luciadagen skulle utearbete vara avklarade, åtminstone borde rågen och kornet vara tröskade och kolmilorna utdrivna. Maltet till julbrygden skulle vara färdigt och julväven vara uppsatt.
Den tidiga frukosten kallade man ”lussebiten”, som man tävlade att komma först till. Siste man blev kallad ”lus” eller ”lussilus”.

Hämtat från årspraktikan ISBN 91 29 44575 2