DEBATT. I stället för adoption bör vi sätta behovet av särskilt stöd och hjälp på agendan – både för ”vanliga” familjer, familjehem och adoptivhem, skriver Gerty Fexler Höjer som vill ändra fokus i adoptionsdebatten.
UNGDOMSVÅRD. Hur kommer det sig att adoptionsdebatten tagit fart just nu? Är det ett underbetyg åt barn- och ungdomsvården, där familjehem utgör en central del? Är det ett uttryck för ”barnets bästa”? Eller finns det andra motiv?
http://www.dagenssamhalle.se/zino.aspx?articleID=13379
Svenska barn ska lättare kunna adopteras bort om adoptionen är till barnets bästa. Det föreslår en utredning som kommer att presenteras för regeringen i dag.
När föräldrarna inte kan ta hand om sitt barn placeras barnet i regel på familjehem eller på institution.
Drygt 15 000 barn växer upp på det sättet och av de är det varje år enbart omkring 25-50 stycken som adopteras.
http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=2942013
5 kommentarer:
Jag har länge undrat över detta. Det är ju konstigt att så många svenska familjer adopterar barn fr andra länder (och tvingas betala stora belopp) - samtidigt som många barn i Sverige skulle behöva bättre hem.
Jag har inte facit, men jag tror att på detta område är det så känsligt att politiker inte vågat ge sig in.
Anknytningsprocess - ett måste
Vaddå anknytningsprocess? Är det så himla viktigt egentligen?!
För det lilla barnet är det mycket viktigt att få knyta an till sina föräldrar. Hos dem gråter man och får tröst. Hos dem får man mat och värme. Det är till mamma och pappa man går när man vill ha närhet, vill gosa eller bara ta det lugnt.
Det kanske låter självklart. Det är det också - men tyvärr ser det inte ut på detta vis för alla barn.
Ett barn som aldrig har haft en mamma och en pappa vet ingenting om hur det är att vara någons barn. Det måste få lära sig detta.
Många barn som är adopterade har blivit störda i sin anknytningsprocess. De har inte kunnat knyta känlsoband till sina vårdare eftersom dessa varit utbytbara. De måste nu få reparera detta.
Är man ett av, kanske hundra, barn på ett barnhem krävs det strategi för att få det man behöver. Där måste man hålla till godo med det som finns. Ser man glad ut, ler och skrattar får man mer närhet och uppmärksamhet. Alltså ler de mot allt och alla och håller tillgodo med de vuxna som finns. Ingen av de vuxna är mer betydelsefull än någon annan. De är alla utbytbara. Då går det bra med vilken vuxen som helst. Barnet har ingen känsla för vem som är dess primära vårdare. Barnets autopilot är påkopplad och det har blivit distanslöst.
Det distanlösa barnet kan ta kontakt med okända på stan, följa med någon som verkar snäll, gosa med obekanta, etc. Barnet behöver nu lära sig att vara lite mer reserverad mot sin omgivning. Dels för att det inte ska råka illa ut och t ex få kontakt med människor som har onda avsikter och dels för att det behöver lära sig vad närhet är. De behöver nu lära sig att skilja ut mamma och pappa från mängden och lära sig att de är annorlunda och nära och att det själv är deras barn.
Omgivningen kan hjälpa till
Hur går det till då? Hur kan jag hjälpa till? Du kan förstå, respektera. Ha tålamod.
När det f d barnhemsbarnet fått nya föräldrar kan en riktig anknytningsprocess starta. Det är ett långsiktigt projekt som måste genomföras för att barnet ska kunna bli tryggt. Man behöver nu "avprogrammera" barnhemsbarnets överlevnadsstrategi och göra det till ett vanligt barn som känner vem som är dess primära vårdare. Man behöver nu lära barnet vad det innebär att ha föräldrar och att vara någons barn.
Denna process genomförs bland annat genom att föräldrarna har stor fysisk kontakt med barnet, kanske bär det i bärsele, har det på höften eller i knät ofta och mycket. Under den tid som anknytningsprocessen pågår behöver barnet och föräldrarna mycket tid ensamma tillsammans.
Det är viktigt att ni anhöriga, under denna känsliga period, inte försöker utveckla en alltför nära känslomässig eller fysisk kontakt med barnet. Ni bör t ex inte själva ta upp barnet i knät eller lyfta upp och jollra med det. Ni bör heller inte ta barnet utom synhåll från mamma och pappa. Som ni kanske förstår kan det dröja ett tag innan ni äran att vara barnvakt.
Om barnet själv kommer och sätter sig hos er, i t ex soffan, flytta då varsamt ned barnet bredvid er - eller sätt honom/henne hos föräldrarna och fortsätt den sociala aktiviteten. Lek, skoja och busa gärna som vanligt med barnet - men håll en viss fysisk och känslomässig distans under denna tid.
Vad är det som kan hända då? Är det så farligt? Jag vill ju bara väl.
Tack för omtanken. Adoptivbarn är annorlunda och behöver andra saker. Omgivningen, ni andra, måste alltså bete er annorlunda än vad ni kanske är vana vid när ni träffar barn. Barn som i denna känsliga fas t ex blir upptagna i knät eller får oönskad närhet, blir störda i sin utveckling. Gamla känslor av övergivenhet vaknar. En del av dem börjar plötsligt att sova oroligt på nätterna, kissa på sig, drömma mardrömmar.
Under denna tid ska det vara mamma och pappa som gäller. Du kan vara ett stöd genom att förstå och respektera detta. Då hjälper du barnet att få en bra start i sin nya miljö. Allting har sin tid och just nu är det detta barns tid att få utveckla trygghet och närhet till sina föräldrar.
http://www.adoptera.nu
jag tror inte att det är så himla lätt att adoptera en 15 årigt barn som bara vill flytta hem till sina föräldrar, familjehem är ju bara för ett par månader, sen tror jag att förädrarna mer har rätt till sina barn, beslut om LVU omprövas var 6.e månad, vad barnet eller den ung tycker ges sällan så stort utrymme, sen kan man ju fundera på varför man väljer att adoptera från ett annat land, kanske är det lättare när det handlar om barn från ett barnhem...
och ?
Hej Dag!
Kanske är det lättare att adoptera barn från andra länder, där barnen är på barnhem och inte har föräldrar.
När ett barn placeras i ett familjehem i Sverige så omprövas beslutet var 6:e månad.
När det handlar om yngre barn som varit placerade under längre tid så finns möjligheten att flytta vårdnaden till familjehmmets föräldrar, vilket kan vara ett steg mot en adoption..
Vi som familjehem skall ju också medverka till att barnen får ett fungerande umgänge med föräldrarna och övriga släktingar.
//Cattis
Skicka en kommentar