Så här började det i Stallarholmen

Den 29 januari 2008 informerades föräldrarådet i Stallarholmen om att det väntade stora nedskärningar inom barnomsorg och skola. Anledningen var bl.a. att kostnader på mat höjts med ca. 15 %, det nyss tecknade läraravtalet medgav en 10% lönekostnad på tre år och kostnader för hyra och städning hade också höjts. Barn- och utbildningsnämndens förslag på elevpengens höjning medgav endast ”kompensation” med 1,7 %. Detta skulle slå hårt mot verksamheten eftersom de fasta kostnaderna var just fasta, och verksamhetsbudgeten var så låg, så det enda som fanns kvar att spara på var personal.

Veckan efter informationen började konsekvenserna av besparingarna att gå upp för oss.
En mailkorrespondens startade mellan föräldrarna på förskoleavdelningen Opalen. Det mynnade efter några dagar ut i en fråga ”Ska vi träffas?”.
En Opalenförälder bjöd hem de andra sju som hade möjlighet att komma. Mötet bestämdes till måndagen den 11 februari.

Vid en hämtning av barnet på dagis meddelade personalen att ryktet hade spridit sig och att alla andra föräldrar på samtliga sju förskoleavdelningar ville vara med på mötet.
Visserligen har föräldern ett bra hus, men det är inte anpassat för några yvigare stormöten.

Ett snabbt telefonsamtal till den vänliga, tillmötesgående biträdande rektorn löste bekymret. Vi fick låna förskolan.
Lättnaden var stor.
Lappar sattes upp på alla avdelningar på fredagen med information om var och när mötet skulle äga rum.

Nervositeten inför måndagen var ganska stor. Vi hade ingen aning om hur många som skulle komma, men förstod att vi var tvungna att ställa oss upp och prata om något som vi själva inte var helt hemma på. Vi ville ju att det skulle bli ett bra möte.

Måndagen kom och föräldrarna kom, och kom och kom och kom.
Med två dagars varsel slöt 55 föräldrar upp till detta möte!!!
Rektorn och studierektorn var också inbjudna och var hyggliga nog att komma och berätta hur situationen såg ut i praktiken.
Detta väckte förstås många frågor och farhågor. Insikten om vad som väntade våra barn var skrämmande.

Vi bestämde att vi skulle ställa ett öppet brev till Barn- och ungdomsnämndens ordförande Maria von Beetzen och bildningschefen Frank Stoor, där vårt missnöje med nivån på den föreslagna elevpengen skulle framgå. Ett öppet brev skulle också ställas till Strängnäs Tidning.
Vidare bestämdes att vi skulle närvara vid Barn- och Utbildningsnämndens sammanträde den 13 februari.

De öppna breven färdigställdes efter mötet och skickades till ovan nämnda potentater.

Den 13 februari samlades ungefär 45 föräldrar och gick in till Barn- och Utbildningsnämndens möte. Under den allmänna frågestunden ställdes många frågor till politikerna i nämnden. Bl.a. om hur man kan locka människor att flytta till kommunen med ”Mälardalens bästa skola”, och i handling sen gå helt emot sin egen skolplan. En fråga som ställdes var också hur man kan lägga ett förslag om nivå på elevpeng som innebär så stora besparingar – utan att ha en ordentlig konsekvensanalys av beslutet.
En ledamot av alliansen hade frågat om oppositionen hade bussat dit oss...
Det befängda i frågan underströks när vi lämnade fram namnlistor med ett hundratal underskrifter från de som inte kunde närvara vid mötet, men som ändå ville protestera mot politikernas orimliga beslut.

Beslutet klubbades dock igenom, med minsta möjliga marginal.

Efter mötet bytte vi kontaktuppgifter med de föräldrar som kommit till mötet från Mariefred.