Till mina vänner i Stallarholmen ni kan väl berätta hur det gick till den där dagen när ni inte längre kunde vara tysta.
Tänk att vi tillsammans var på väg att starta något unikt.
Nu så här efteråt så känns det lite overkligt.
Vår resa som vi gjorde tillsammans.
Vilka krafter, vilken styrka.
Hoppas att vi kan berätta vår historia för alla som vill läsa.
Och för alla som kanske hittar hit.
2 kommentarer:
Hejsan! Så roligt att du äntligen kom ut ;-), Denna blogg ska jag följa så skriv på. Kram Robban
Hej Robban!
Just nu far vi bara runt som yra höns, för vi ska ut med båten.
Vädret är så skönt.
Kul om du följer det som jag tänker skriva om.
kram Cattis
Skicka en kommentar