Valborg
Natten till den första Maj var en av de stora vaknätterna då folket samlades och hela natten firades fest. Den är också en spöknatt som natten till alla stora fester. Därför skulle man ha en eld brinnande under vakan för att hålla häxor och annat trolltyg borta.
Förr var Valborgsmässoeldar enbart en öst- och mellansvensk sed. Västsvenskarna hade sina påskeldar. Skåningarna, bohuslänningarna, jämtlänningar och härjedalingar höll mera styvt på midsommar eldarna.
Valborgsmässoeldar förekommer enligt Linné, vid mitten av 1700-talet egentligen bara i Uppland. Vid mitten av 1800-talet fanns de i större delen av Svealand och angränsande landskap i Götaland och Norrland.
Alla i byn samlades kring dessa eldar. Ungdomarna lekte ”springa änka” eller slöt en ring kring elden och dansade till långt fram på natten så länge det fanns liv i brasan.
Medan de unga roade sig betraktade de gamla eldarna noga, om antalet som syntes var udda eller jämnt och om lågorna och rök gick åt norr eller söder. I förra fallet, så sa man, skulle våren bli kall, i det senare mild.
Med eldarna trodde man sig förr skrämma bort häxor och annat trolltyg, men lika viktigt var det att driva bort rovdjuren, främst varg, så långt som möjligt från hagar och betesmarker, eftersom boskapen släpptes ut på bete första maj. I Närke sa man att man eldade bort vargen. På andra håll sa man, att ”ingen ska förgöra boskapen så långt eldarna syns”. Också genom att skjuta, stoja och skrika det värsta man kunde skrämde man bort rovdjuren från trakten.
Söderut i landet firades valborgsmäss på ett helt annat sätt. I de gammal danska provinserna Skåne, Halland och Blekinge har man ända in i vår tid firat sommarens ankomst genom att ”sjunga maj”. Byns ynglingar samlades aftonen före 1 maj och tågade i skymningen från gård till gård och sjöng och stora korgar hade man med sig att samla ägg i. Att sjunga maj var lika mycket att gå på tiggarstråt och fick man inte sina ägg meddetsamma kunde man i stället få löfte om att komma åter till pingsten på ”äggagille”.
Trevlig Valborg
Källa: Års-Praktika Rabén & Sjögren Britt-Marie Hallbert ISBN 91 29 44575 2 1975
Natten till den första Maj var en av de stora vaknätterna då folket samlades och hela natten firades fest. Den är också en spöknatt som natten till alla stora fester. Därför skulle man ha en eld brinnande under vakan för att hålla häxor och annat trolltyg borta.
Förr var Valborgsmässoeldar enbart en öst- och mellansvensk sed. Västsvenskarna hade sina påskeldar. Skåningarna, bohuslänningarna, jämtlänningar och härjedalingar höll mera styvt på midsommar eldarna.
Valborgsmässoeldar förekommer enligt Linné, vid mitten av 1700-talet egentligen bara i Uppland. Vid mitten av 1800-talet fanns de i större delen av Svealand och angränsande landskap i Götaland och Norrland.
Alla i byn samlades kring dessa eldar. Ungdomarna lekte ”springa änka” eller slöt en ring kring elden och dansade till långt fram på natten så länge det fanns liv i brasan.
Medan de unga roade sig betraktade de gamla eldarna noga, om antalet som syntes var udda eller jämnt och om lågorna och rök gick åt norr eller söder. I förra fallet, så sa man, skulle våren bli kall, i det senare mild.
Med eldarna trodde man sig förr skrämma bort häxor och annat trolltyg, men lika viktigt var det att driva bort rovdjuren, främst varg, så långt som möjligt från hagar och betesmarker, eftersom boskapen släpptes ut på bete första maj. I Närke sa man att man eldade bort vargen. På andra håll sa man, att ”ingen ska förgöra boskapen så långt eldarna syns”. Också genom att skjuta, stoja och skrika det värsta man kunde skrämde man bort rovdjuren från trakten.
Söderut i landet firades valborgsmäss på ett helt annat sätt. I de gammal danska provinserna Skåne, Halland och Blekinge har man ända in i vår tid firat sommarens ankomst genom att ”sjunga maj”. Byns ynglingar samlades aftonen före 1 maj och tågade i skymningen från gård till gård och sjöng och stora korgar hade man med sig att samla ägg i. Att sjunga maj var lika mycket att gå på tiggarstråt och fick man inte sina ägg meddetsamma kunde man i stället få löfte om att komma åter till pingsten på ”äggagille”.
Trevlig Valborg
Källa: Års-Praktika Rabén & Sjögren Britt-Marie Hallbert ISBN 91 29 44575 2 1975
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar