lördag, december 13, 2008

Med omtanke om ansvar för...

Under en tid har jag funderat på vilket sätt man kan finna lösningar på familjers livspussel.
För det är ju så att det Är ett himla slit att räcka till.
För mig
För dig
För oss
För familjen
För barnen
För barnbarn
För släkten
För nära och kära
För mannen/kvinnan
För alla
För glädje
För sorg
För hit
För dit
För stress
För tvätten
För strykningen
För städningen
För fritiden
För barnens aktiviteter
För maten
För miljön
För återvinningen
För vänner och relationer
För att vara uppdaterad i mediaflödet
För Bolåneräntor
För pensionssparandet
För räkningar
För pengar som ska räcka till.
För pengar som inte räcker
För skolan
För förskolan
För föräldramöten
För andra möten
För hälsan
För semestern
För träningen
För renoveringen
För styrelsen i föreningen.
För jobbet
För karriären
För val vi gör
För politiken
För båten
För alla traditioner
För att hjälpa behövande
För hobbyn
För intressen
För att tänka långsiktigt
För att tänka kortsiktig
För nuet om det hinns med
För stillheten
För intet
För glamor
För kärleken
För passionen
För att vi finns
För stort
För smått
För gott
För kärleken till livet
För
För att vara tillhands så krävs det att man finns för!
Man får förmoda att egen tid får man inte mycket för…

Tänk tanken att det fanns ett ställe dit man kunde gå, för att få lite tid till att få andrum att orka vidare, en plats som bara var för att hjälpa just mig och dig.
En plats för mina barn, när min ork inte räcker till..
När jag är på väg till något som jag inte kan hjälpa att jag känner..
Det räcker nu…
Ge mig bara ett par timmar så är jag på banan igen.
Vänta jag repar mig nog..

Tänk om det fanns en plats ett ställe för min familj, för mina barn. För mig och för dig. Ett ställe dit man kunde gå för att få ett par timmars respit.
Att orka vidare är en förutsättning för allt.
Men ibland blir det bara för mycket, man ser sig i spegeln och tänker, vad är det som händer, jag som verkligen brukar ha koll, jag känner inte igen mig själv, jag som alltid är envis och stark. Jag gör allt rätt men ändå så står jag här och ser så sliten och tom ut. Hur kunde jag välja detta…
Vart tog alla mina visioner vägen om att ha en familj som ville alla ”FÖR”

En tanke som vaknar inom mig en sann visionär.
Det finns lösningar, det finns faktiskt en lösning.

För tänk om det fanns en plats dit man kunde gå för att ge sina barn ett andrum från alla ”FÖR” - För mig!
Tänk tanken på en förskola som är ”FÖR” dropp in tid.

Visst vore det bra ”FÖR” oss alla, med omtanke om, en hjälpande hand en stunds respit från alla ”FÖR”
Visst vore det bra…

FÖR en önskan kostar inget, Kanske ett stjärnfall jag ser, då ska jag önska!

Med ansvar ”FÖR” våra liv i ett långsiktigt tänkande för våra barns bästa.

Cattis Hellmark-Eriksson

17 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, och dessutom...
För att välja:
Elleverantör, Telefonoperatör, Mobilabonnemang, Bank, PPM-placerare, kabeltv-leverantör...........
VEM orkar välja??

Bra tankar du skriver, Cattis.
//Jessie

Anonym sa...

Kära Cattis!
Hur fanken har man orkat så många år....... För...?
Det går! Det där rummet, utrymmet. Den där klippan med den vidunderliga utsikten över solnedgången med en stilla bris. Den finns där framme någonstans! .....Eller?
Sov gott!
MATS

Margit Urtegård sa...

Hej Cattis.

Tänkvärda ord. Det finns en plats att parkera, i solen, det behöver vi alla. Livet är ingen motorväg mellan vaggan och graven, vi måste leva därimellan också. Vi får ta oss tid till eftertanka, tid till att andas, tid till att fundera över vad vi gör, vad vi vill.

Det är just vad jag har haft de senaste nio månaderna, tid till att tänka. I början gjorde det ont, av olika orsaker så klart, men nu känns det bra, det är OK, jag har hittat tillbaka till känslor, tankar och drömmar jag inte visste att jag hade. Sköt om dig Cattis.

Det gör ont när knoppar brister...

Kram Margit

Cattis Zetterwall sa...

Hej!

Jag träffade några föräldrar på öppna förskolan där vi kom att prata om just ett ställe som fanns för.

Många idag har inte alltid tillgång till sin släkt på nära håll.
Är man dessutom ny på en ort, så kanske man inte känner några barnvakter ännu.
Och man kanske inte kan dumpa ungarna hos sin nya granne.
Så det kanske är en god tanke på någon slags förskola som finns "för"
Kanske det finns någon som vill starta "med om tanke för"
Jessie välkommen hit till min blogg.
Mats för kärlekens skull och allt det fina som man ännu inte varit med om.
Margit det gäller verkligen att stanna upp och tänka, svaren kommer det gäller bara att hinna lyssna.

Sköt om er med omtanke för.

//Cattis

Anonym sa...

Tack Cattis.
Har många gånger funderat just över detta. Jag har ingen som kan ge mig en liten paus, bara några minuter att få slippa stå i givakt och jag tror att det är ganska vanligt just här där många är inflyttade.

Vissa dagar är det tufft att vara duktig. Vissa dagar är leendet mycket tungt att bära och varje andetag känns som en kraftansträngning. Men det är inget man riktigt vill prata om för som det är idag ska man klara allt. Kanske finns det perioder i livet då man skulle må bättre av att avstå från en del saker. Man måste inte ha allt på en gång.

Visst skulle man behöva en paus då och då. Vi föräldrar borde ju kunna hjälpas åt. Vi skulle inte bara få tillfälle att pusta ut, vi skulle kunna dela med oss av erfarenheter och ta del av andras.Barnen skulle lära känna varandra och andra vuxna, något som inte är helt fel när de blir lite äldre och börjar söka sig ut på kvällarna.De blir inte anonyma på samma sätt. Vi borde kunna hjälpa varandra istället för att bara sköta vårat eget och kämpa på i det tysta. Ge tid för att få tid.

Klokt inlägg Cattis.

Anna

Anonym sa...

Att ha ett tryggt ställe att lämna in sina barn på är förstås bra o bland det viktigaste i ett visst skede av livet (när det är som mest hektiskt). Sedan väcks tanken på att ha något eget vuxet ställe att "lämnas in på" bara för att få lite nya kontakter i vardagen och fika gott :) Under täckmantel "syjunta", förstås. Man kan ta med samma broderi varje gång (som pågått sedan 1993?) utan att någon ifrågasätter det o vi bor hyfsat nära varandra för att slippa transport-stress. Någon som känner likadant?

Cattis Zetterwall sa...

Först vill jag tacka för den fina blomman!!
Tack Jessie

Sen till Anna, det gäller bara att man börjar prata om det som vi gör här på bloggen, jag tror ju fler vi är som startar detta samtal ju fler blir vi, och vi skulle ju träffas efter jul.

Susanne jag har påtbräda och kardor och några symaskiner så vi reder oss nog.
Nu behövs det bara ett datum för en vuxen träff för alla som vill och blir vi många kan vi ju kanske hitta en lokal att vara i.
Annars har jag ett stort kök och snart ett stort matrum.
Skön 3:e advent söndag
För en fortsättning för oss:))

//Cattis

Anonym sa...

Förlåt om jag stör i orbitrekandet, men du har en utmärkelse att hämta på min blogg!

Anonym sa...

Ja men det där låter trevlig. Kanske kan vi hitta ett datum under jul-nyår o bara träffas ett par timmar, de som vill. Jag tar gärna med mig lite fika (muffins med saffran och hackade aprikoser i med glasyr och strössel över!!!) om någon annan står för lokal denna gång (sedan kan vi ju rotera, förstås). Kanske får vi denna gång enväldigt och envåldigt bestämma en tid och se vilka som kan komma? Din kontakt BB har jag informerat och ställt frågan till.
Jag har oxå en pigg textillärarinna som jag skulle vilja ha med, men jag vet inte om hon ryggar tillbaka just pga ämnet även om pysslet kanske inte är det primära i just det här sammanhanget (hon kan ju vara lite utbränd på pyssel:)???

Cattis Zetterwall sa...

Hej Anonym!

Det här låter ju som en utmärkt ide.

Vi får helt enkelt spika ett datum, en träff för oss som gillar att träffas för att fika pyssla eller syjunta eller bara för att träffas.

Så ett datum och en tid och vi kan ju vara i mit kök och matrum.

Skulle behöva lite råd inför val av färger för väggar, möbler o dyl i vårt matrum.

Hare gott nu ska vi åka och lämna hunden hos frissan, sen bär det av till återvinningen i Läggesta..
//Cattis

Anonym sa...

Så Anonym är jag kanske inte när allt kommer omkring, måste ha tryckt på fel knapp, men det blev faktiskt "error" på de andra så jag blev desperat ... :) (Är inte van vid att kommentera i blogg-form.)
Jag slänger i väg ett mejl ang förslag på tid via din privata mejladress (har den någonstans i burken tror jag). Men föreslå gärna själv en passande tid under typ mellandagarna, du har ju bäst koll på ditt kök ;)

Cattis Zetterwall sa...

Hej Susanne!

Glömde säga välkommen till min blogg.

Sen gissade jag att det var du som var lite anonym.

Mycket bra att du föreslår lite tider.

Sen kan vi ju bestämma och lägga ut en liten inbjudan här på bloggen.

Man kan också skicka ett litet sms till min mobila enhet.
070-714 15 50
Om man vill vara med i "juntan"

Anonym sa...

Jag är med!! Tar oxå gärna med mig fika.
Anna

Cattis Zetterwall sa...

Kul att du också kommer Anna till juntans första möte

//Cattis

Anonym sa...

Hej ,jag slänger iväg ett sms till dig den här veckan på möjliga mellandagar, så kan du väl sy ihop en tid?
Blir det uppföljande träffar på det nya året - vilket vi förstås hoppas - så kan man lätt göra en grupp på Facebook och konversera den vägen (för den som orkar med YTTERLIGARE en nätsida att hålla koll på!!!). Det finns hur många syjuntor som helst ute i cybern, har jag sett.:)

Cattis Zetterwall sa...

Hello Susanne!
självklart så syr jag en inbjudan, tycker vi att det är kul gör vi det igen och igen.

Kul med facebook, men där vet jag ännu inte hur man gör, har hört att du är en riktig fena inom detta område.
Så vi får utveckla och utveckla våra flexibla lösningar för vår "Junta"

Det viktigaste av allt är att vi har kul...

//Cattis

Cattis Zetterwall sa...

Hello Susanne!
självklart så syr jag en inbjudan, tycker vi att det är kul gör vi det igen och igen.

Kul med facebook, men där vet jag ännu inte hur man gör, har hört att du är en riktig fena inom detta område.
Så vi får utveckla och utveckla våra flexibla lösningar för vår "Junta"

Det viktigaste av allt är att vi har kul...

//Cattis